I år är det 20 år sen Prinsessan Diana dog i en bilolycka i Paris.
Diana var en mycket omtyckt kvinna och kallades för folkets Prinsessa.
Diana var engagerad i inte mindre än 200 olika välgörenhetsorganisationer.
Hon blev bland annat ihågkommen för sitt engagemang mot landminor och för aids-sjuka.
Dianas liv:
Diana Frances, född Spencer, föddes den 1 juli 1961 i Park House, Sandringham i Norfolk.
Hon var yngsta dotter till pappan Edward John Spencer, 8:e earl Spencer och hennes mamma, Frances Ruth Burke-Roche. Diana döptes den 30 augusti samma år i St. Mary Magdalene av biskopen av Norwich.
Hon växte upp på släktgodset Althorp House som ligger i Northamptonshire i England.
Efter att föräldrarna skilde sig 1969 tog Dianas mamma med henne och hennes yngre bror Charles till London där de bosatte sig i en våning i Knightsbridge.
Barnen och deras mamma Frances återvände till Norfolk på julen. Då vägrade Dianas pappa att låta dem återvända till London. Istället valde han att ansökta om ensam vårdnad om barnen.
När Frances egen mamma vittnat mot henne i vårdnadsrättegången så blev domstolens beslut att ge Dianas pappa ensam vårdnad om barnen.
Diana gick i ett flertal skolor under grundskoletiden. Bland dessa skolor fanns bland annat Silfield School, Kings Lynn, Riddlesworth Hall i Norfolk och West Heath Girls’ School i Sevenoaks i Kent.
Hon ansågs dock vara en svag elev. Två gånger misslyckades hon med att klara sin grundskoleexamen. Hon hade däremot fått motta pris för sitt engagemang i lokal välgörenhet.
År 1977 när Diana var 16 år så lämnade hon West Heath och var istället en tidsperiod elev vid Institut Alpin Videmanette, som var en skola på gymnasienivå i Schweiz.
Det var faktiskt vid denna tid som prinsessan Diana för första gången träffade sin blivande man, Prins Charles som vid denna tid hade ett kort förhållande med hennes äldre syster Sarah.
Diana flyttade tillbaks till London strax innan hon fyllde 17 år. Hon slog sig ner i sin mammas lägenhet som var ledig då Dianas mamma Frances tillbringade sina dagar i Skottland för det mesta av året.
På sin 18-årsdag fick hon en egen lägenhet i Kensington i födelsedagspresent.
Fram till år 1981 bodde hon där tillsammans med tre väninnor.
Prins Charles hade känt prinsessan Diana i flera år genom sin familj. Dianas pappa var tidigare en av drottningens närmaste män och Dianas mormor lady Ruth Fermoy, var väldigt god vän till drottningmodern.
På sommaren 1980 började Prins Charles visa intresse för Diana. Det var under en helg då de båda var gäster hos gemensamma bekanta. Diana kom senare och tittade på när han Prins Charles spelade hästpolo på Guards Polo Club i Windsor.
En annan helg bjöd han med henne på en seglingstur och förhållandet bara utvecklades. Sedan bjöds hon in till Balmoral Castle där hon blev presenterad för hans familj. Det var dessutom där som man för första gången fotograferade Diana och Prins Charles tillsammans.
Efter att paret fortsatt att umgås i London bjöd Charles in Diana till Windsor Castle där han den 6 februari 1981 friade till henne. Diana svarade JA.
Förlovningen fick dock hållas hemlig ytterligare några veckor, men sen blev den offentliggjord den 24 februari 1981 från Buckingham Palace.
Precis fyllda 20 år blev Diana prinsessa av Wales när hon och prins Charles gifte sig den 29 juli 1981 i Sankt Paulskatedralen.
Detta Sagobröllop hade en global tv-publik på över otroliga 750 miljoner tittare. Hela London hade samlats för att få uppleva tidernas största bröllop någonsin.
När det var dags att avlägga löftena råkade Diana av misstag kasta om Charles namn så att hon felaktigt sa Philip Charles Arthur George, vilket är prins Charles pappas namn.
Hon hade också ur löftena uteslutit ordet lyda, som orsakade en hel del uppståndelse.
Klockan 11.20 inleddes ceremonin och prinsessan Diana bar en klänning med ett drygt 20 meter långt släp. Klänningen kostade 9 000 pund (det är cirka 100-tusen kronor).
Den 21 juni 1982 fick Diana och Charles sitt första barn, sonen och tronarvingen prins William.
Den 15 september 1984 föddes parets andra son, prins Harry.
Att hon skulle engagera sig i välgörenhet var en förväntad del av hennes roll som prinsessa. Hon hade till exempel besökt sjukhus och skolor. Diana utvecklade dock ett intresse för områden som inte traditionellt betraktats som lämpliga för en kunglighet, som till exempel sjukdomar som spetälska och aids.
Hon ställde även upp för organisationer som försökte förbättra situationen för de hemlösa och drogmissbrukare. Hon stödde Great Ormond Street Hospital For Children från år 1989.
Prinsessan Dianas engagemang i organisationen International Campaign to Ban Landmines (att förbjuda landminor) blev mest berömt.
Där drev man en kampanj mot landminor som ledde till att organisationen belönades med ett nobelpris 1997.
De första åren på 90-talet började äktenskapen mellan Charles och Dianas att knaka.
Först så hölls det hemligt men osämjan mellan prinsen och prinsessan kom snart att bli offentlig. Både prins Charles och prinsessan Diana kommunicerade med media genom vänner och de skyllde båda äktenskapets misslyckande på varandra.
Prins Charles hade då återupptagit sin gamla förbindelse med Camilla Shand. Diana hävdade att Charles redan hade inlett en affär med Camilla 1984 vilket bara var tre år efter bröllopet.
Charles erkände senare att affären inleddes 1986. När Diana under en intervju för programmet Panorama av BBC fick frågan om vilken roll Camilla hade spelat för parets misslyckade äktenskap svarade Diana, -Vi var tre stycken i det här äktenskapet, så det var lite trångt.
Den 9 december 1992 separerade Charles och Diana officiellt.
På hösten 1993 skrev Diana till en vän att hon trodde att Charles var kär i en annan kvinna som hette Tiggy Legge-Bourke, och att han ville gifta om sig med henne.
Tiggy blev anställd av prins Charles för att hjälpa till med William och Harry när de vistades hos honom. Diana var mycket negativt inställd till Legge-Bourkes relation till prinsarna.
I början av december 1993 tillkännagav Diana att hon hade dragit sig tillbaka från offentligheten.
Den 20 november 1995 sändes ett Panorama-intervju där Diana erkände att också hon hade haft en
affär med sin ridlärare, James Hewitt.
Prins Charles hade även erkänt sin affär över ett år tidigare i en tv-sänd intervju av Jonathan Dimbleby.
Även om Dianas affär med Hewitt var den av hennes utomäktenskapliga relationer som varade längst, hade Diana även några andra förhållanden efter att det tog slut med Hewitt i samband med att han blev kommenderad till Tyskland.
Vissa källor har menat, trots att Diana alltid hävdade motsatsen, att hon också innan affären med Hewitt hade relationer, bland annat med en av sina livvakter.
Även om prinsessan Diana skyllde de stora problemen i sitt äktenskap huvudsakligen på Camilla Shand så kom hon även att tro att prins Charles hade ytterligare fler kvinnoaffärer.
I december 1995 bad drottningen Elizabeth II att Charles och Diana skulle komma överens om skilsmässa.
Det här var en direkt följd av intervjun som Diana givit i programmet Panorama.
Men precis innan hade prinsessan Diana öppet hävdat att Tiggy Legge-Bourke hade varit med barn tillsammans med Charles, men genomgått en abort, på vilket Legge-Bourke hade svarat med att kräva en offentlig ursäkt.
Detta ledde till att Dianas privatsekreterare avgick. Buckingham Palace offentliggjorde den 20 december att drottningen hade skickat breven angående en skilsmässa till Diana och Charles.
Premiärministern och drottningens Privy Council-medlemmar förklarade att de stödde åtgärden. Charles förklarade sig direkt vara positiv till en skilsmässa. I februari 96 meddelade Diana att hon gick med på skilsmässan och hon lyckades dessutom irritera hovet genom att gå ut med ett eget pressmeddelande där hon redogjorde för detta.
Den 28 augusti 1996 skilde sig Diana och Charles officiellt och Diana var inte längre kunglig.
Hon erhöll ett belopp om 17 miljoner pund (cirka 185-miljoner kronor) mot att hon lovade att aldrig någonsin uttala sig offentligt om skilsmässouppgörelsen.
Bara några dagar innan parets skilsmässa antogs förordningar som fastslog hur titelfrågor skulle hanteras efter kungliga skilsmässor. Enligt detta förlorade Diana i samband med skilsmässan sin titel Kunglig höghet och skulle istället bli kallad Diana, prinsessa av Wales.
Den här förändringen i titulering bekräftades i en pressrelease från Buckingham Palace samma dag som skilsmässan mellan Diana och Charles gick igenom. Buckingham Palace meddelade också att Diana även fortsättningsvis, som mor till sina två söner prins William och prins Harry, skulle betraktas som en medlem av kungafamiljen. Detta bekräftades av medlemmar av drottning Elizabeths personliga stab.
Ett problem som Diana hade var kändisfotografer. Vart hon än gick eller åkte, vare sig om hon var själv eller med någon annan kunde hon aldrig undkomma press och fotografer, inte ens när hon var med sina barn.
Diana försökte efter skilsmässan hitta kärleken på nytt, bland annat med hjärtkirurgen Hasnat Khan, som flera av hennes vänner har kallat ”hennes livs kärlek”. Den relationen upphörde dock efter två år i juni 1997.
Inom en månad hade Diana istället börjat träffa en man vid namn Dodi Fayed som var son till Mohamed Al-Fayed. Mohamed Al-Fayed var ägare till det berömda varuhuset Harrods.
Diana tackade ja till att gästa hans familj i södra Frankrike den sommaren.
Dianas död:
Diana och hennes nya pojkvän Dodi Fayed besökte Paris i augusti 1997. Sent på kvällen den 30 augusti så lämnar Diana och Dodi Hôtel Ritz vid Place Vendôme för att åka till en lägenhet i Paris som Dodi ville visa Diana.
På vägen dit blir paret förföljda av paparazzi-fotografer som åkte i både bilar och på motorcyklar när då åkte längsmed floden Seines norra bank.
När de sedan kör in i en tunnel i jätte hög fart så tappar chauffören i Dianas och Dodis bil kontrollen och bilen slår till i den högra sidan av tunneln och flyger över den tvåfiliga vägen över till vänstra sidan av tunneln och frontalkrockar med en pelare.
Olyckan inträffade strax efter midnatt den 31 augusti. Dodi Fayed och chauffören dödsförklarades direkt på platsen. Dians livvakt som också satt i bilen blev allvarligt skadad men lyckades överleva. Prinsessan Diana räddades från bilvraket vid liv och efter försök att stabilisera henne fördes hon i ambulans till Hôpital de la Pitié-sjukhus dit hon anlände strax efter klockan 2 den natten.
I två timmar kämpade man med hjärtmassage för att försöka rädda hennes liv. Men trots upprepade räddningsförsök så var hennes inre skador alldeles för omfattande.
Klockan 4 på morgonen, förklarades prinsessan Diana död, hon blev endast 36 år gammal.
Klockan 05.30 gavs det tragiska beskedet till pressen vid en presskonferens som hölls av Frankrikes inrikesminister Jean-Pierre Chevènement, Storbritanniens ambassadör i Frankrike Michael Jay samt läkaren.
Den eftermiddagen anlände prins Charles och Dianas två systrar, Lady Sarah McCorquodale och Lady Jane Fellowes till Paris för att hämta Dianas kropp på sjukhuset.
De tog med sig Diana på hennes sista flygresa hem till England. 12 timmar efter dödsbeskedet landar planet med hennes kropp i Storbritannien. Efter ankomsten så återbördades kistan med Dianas döda kropp ut ur planet, sedan in i en bil och körde sedan vidare.
Nyheten om prinsessan Dianas död chockade hela världen, inte allra minst Storbritannien. Diana var för britterna en ikon och chockverkan av hennes bortgång utlöste en hel våg av upprördhet och sorg samt starkt intresse från pressen.
De stora bergen med blommor växte och växte för varje timme utanför Buckingham Palace och framför allt vid prinsessan Dianas officiella residens Kensington Palace i London.
I ett tal kallade premiärministern Tony Blair Diana för ”folkets prinsessa”, vilket kom att bli mycket uppmärksammat. Drottning Elizabeth och hennes familj och hov var samtidigt bortresta till Balmoral Castle i Skottland där Dianas söner Harry och William sysselsattes med bland annat jakt för att inte behöva konfronteras med sin mors plötsliga död.
Kungafamiljen intog under de första dagarna efter Dianas död utåt en avvaktande hållning. Eftersom prinsessan Diana hade skilt sig från tronföljaren prins Charles ett drygt år tidigare efter en mycket offentlig kris i äktenskapet var hennes ställning inom kungahuset något svårbestämbar och kungaparets tystnad uppfattades av många som kylig.
Efter några dagar återvände drottningen till London. Hon höll ett TV-tal inför hela engelska folket och besökte också platsen framför Kensington Palace där mängderna av blommor och ljus hade blockerat den ordinarie infarten.
Dianas begravning:
Prinsessan Dianas begravning ägde rum lördagen den 6 september 1997, bara sex dagar efter hennes död. För hennes fall hade en stadsbegravning beslutats. På kvällen/natten före begravningen samlades miljoner människor i London.
Folk tältade och sov på gatorna för att få vara med och uppleva Storbritanniens största begravning i modern tid.
När morgonen grydde dagen före begravningen började folkmassorna samlas på Londons gator. Hela 20 000 extrainsatta poliser hade kallats in för att övervaka folkmassorna. Prinsessans kista färdades på en lavett från Kensington Palace, genom centrala Londons gator och till Westminster Abbey.
En liten enhet från King´s troop, kungliga hästdragna artilleriet skulle köra lavetten med prinsessans kista på genom en två timmar lång färd. I början av färden började folk skrika och kasta blommor på kistan. Färden visades på storbildsskärmar för tiotusentals sörjande människor i Hyde Park.
I hela landet följdes begravningen av inte mindre än 32 miljoner tittare. Världen över följde mer än två miljarder människor begravningen via TV och storbildsskärm. Under tiden som färden pågick, började begravningsgästerna anlända till Westminster Abbey.
Den sista biten av processionen händer det något som ingen viste om. De två unga prinsarna Harry och William och prins Charles, samt prinsarnas farfar och morbror ansluter sig till kortegen.
Hela familjen går bakom kistan hela vägen till Westminster Abbey. När kortegen till slut når Westminster Abbey hade soldaterna marscherat i nästan två timmar.
Kistan bars in i katedralen av soldaterna. I kyrkan hyllade man Prinsessan Diana med körsång och tal. Ett av de mest historiska momenten från den här dagen var när Elton John sjöng ”Candle In The Wind” med omgjord text där han istället för att sjunga ”Goodbye Norma Jean” så sjöng han ”Goodbye England’s rose”.
Till sist håller Dianas lillebror Charles Spencer, 9:e earl Spencer sitt hyllningstal.
Hans känslosamma tal för sin avlidna syster fick stående ovationer av engelska folket. Applåderna bröt ut vid Westminster Abbey. Efter ceremonin bars kistan ut ur katedralen.
Utanför kyrkan väntade prinsarnas livvakt Graham Craker i en likbil som skulle föra Dianas kista till släkten Spencers gods i Northamptonshire.
Diana lades till vila på en ö i Ovala sjön vid sitt föräldrahem Althorp. William och Harry var bara 12 och 15 år gamla när deras mamma dog. Men minerna efter henne bär de alltid med sig.
https://www.youtube.com/watch?v=Yhzwcdv8VAs
