Lite om Krimkrigets historia

Marcus

7 oktober, 2021

Innehållsförteckning

Sammanfattning

1 Inledning och bakgrund

1.1 Krimkriget och den heliga alliansen

1.2 Syfte och frågeställningar

1.3 Metod

1.4 Avgränsning

2 Resultat

2.1 De bortglömda striderna

2.2 Krimkrigets påverkan på populärkulturen

2.3 Tekniska innovationer i Krimkriget

2.4 Krimkrigets påverkan på det Osmanska riket

3 Diskussion och slutsatser

Källförteckning

Sammanfattning

Krimkriget var från början om Rysslands beskydd av ortodox kristna i det Osmanska riket och deras anspråk på Sofia Hagia i Istanbul, den ortodoxa kyrkans centrum. Redan år 1783 hade Katarina den stora erövrat Krimhalvön från osmanerna och sedan hade tsar Alexander I grundat svarta havsflottan. När Ryssland började sin aggression mot osmanskt territorium med åberopande på sin rätt om beskydd av kristna så vägde politikiska överväganden tyngre än religiösa.

Stormakterna Preussen, Österrike, Storbritannien, Frankrike såg istället en säkerhetspolitisk risk att Ryssland skulle få ökat inflytande på Balkan och på sikt utbreda sig till medelhavet. Ryssland sänkte den Osmanska flottan och då valde Storbritannien och Frankrike att skicka krigsskepp och ställa ett ultimatum till tsaren där man ville att han skulle dra tillbaka sin styrkor på Balkan men tsaren ignorerade kravet och då förklarade stormakterna krig. Själva kriget på Krim startade efter att tsaren ignorerat ytterligare villkor.

Flera andra viktiga scener där kriget utspelade sig finns även som t.ex. i Östersjön där mäktiga allierade offensiver sattes in mot ryska befästningar vid kuster. Efter krimkriget skrevs det och diktades om kriget och dess händelser som fram till idag har haft sin påverkan däribland dikten om lätta brigadens anfall. Krimkriget var dessutom det första moderna kriget där mycket nytt användes. Teknisk innovation var en del av Krimkriget där de allierade låg långt fram i jämförelse med ryssar och osmaner. När kriget var slut blev det Osmanska riket tungt skuldsatta av lån från de allierade och sjönk ner i en djup ekonomisk kris.

1 Inledning och bakgrund

Jag valde att undersöka Krimkriget när jag studerade historia A. Eftersom jag tyckte det verkade intressant att ta reda på mer om det kriget eftersom det inte ingick i läroplanen för historia A till någon större del.

1.1 Krimkriget och den heliga alliansen

Ryssland hade sedan länge varit angelägna om att skydda sin religion. Napoleons ryske motståndare tsar Alexander I var konservativ och tog initiativ till den heliga alliansen där folken på Balkan skulle skyddas från muslimsk påverkan och förföljelse. Nikolaj I, efterträdaren till Alexander I fortsatte i samma spår och ganska exakt 400 år efter att Osmanska riket erövrade Konstantinopel, den Ortodoxa kyrkans centrum krävde han skyddsrätt över de kristna folken på Balkan som han ansåg var förtryckta av muslimerna.

Osmanska riket var en arvfiende på nedgång och tsaren såg sin chans att befria Balkan och ta tillbaka Konstantinopel. Oktober 1853 skickade tsaren in arméer i Moldavien och Valakiet. I denna frågan räknade tsaren med stormakternas stöd eller neutralitet. Men politikiska överväganden vägde tyngre än religiösa och stormakterna Preussen, Österrike, Storbritannien, Frankrike såg istället en säkerhetspolitisk risk att Ryssland skulle få ökat inflytande på Balkan och på sikt utbreda sig till medelhavet.

Stormakterna startade diplomatiska diskutioner med ryssarna och osmanerna men diplomatin misslyckades efter att båda stridande parter förkastat alla förslag. Storbritannien och Frankrike avbröt sin diplomati medans Österrike och Preussen ville fortsätta. Osmanska sultanen skickade styrkor som anföll ryssarna vid Donau och då svarade tsar Nikolaj med sin flotta i svarta havet som anföll osmanska flottan och lyckades sänka hela flottan 30 november 1853 vid ett slag som utkämpades nära staden Sinop och därför blev kallat slaget vid Sinop. Beslutet om att stötta Osmanska riket kom efter att Ryssland hade sänkt den osmanska flottan och hotade att invadera Konstantinopel/Istanbul.

Tidigt år 1854 skickade Storbritannien en flotta som skydd för en invasion och kort därefter skickade Frankrike en flotta. De två allierade ställde ett ultimatum som stöttades av Österrike som kände sig hotade av den ryska närvaron på Balkan. Tsaren skulle dra tillbaka sin styrkor på Balkan men tsaren ignorerade kravet och då förklarade stormakterna krig.

Ryssland hoppades att Österrike skulle stötta eller hålla sig neutrala men eftersom dem kände sig hotade gav stormakten ingen garanti för det. Österrike ställde ett nytt ultimatum sommaren 1854 på ett ryskt tillbakadragande som uppfylldes av tsaren som var rädd att Österrike skulle förklara krig. Trots tillbakadragandet stod krigsförklaringen av Storbritannien och Frankrike fast som ville få ett slut på rysslands fientlighet gentemot osmanerna. Nya villkor lades fram som att Ryssland skulle avstå från att skydda militärt på Balkan och inte fick ingripa i osmanska angelägenheter på ortodoxa kyrkans vägnar. När tsaren vägrade att acceptera villkoren blev det startskottet för Krimkriget.

1.2 Syfte och frågeställningar

Mitt syfte är att undersöka olika händelser under och påverkningar av Krimkriget. För att få veta mer tänker jag besvara följande frågor:

Vilka andra konflikter anslutna till rysslands expansion pågick strax innan och under krimkriget? Hur påverkades Osmanska rikets ekonomi efter krimkriget? Vilken påverkan har krimkriget haft på populärkulturen?

1.3 Metod

För att få svar på de frågor som finns kring ämnet har jag gjort analyser genom internet. Metoden är en skrivbords-undersökning med 100% internet. Jag valde denna metod, för jag hittade ingen litteratur om krimkriget.

1.4 Avgränsning

Där man kan finna mest faktatexter om krimkriget finns på internet. Information finns även om andra händelser under kriget som inträffade utanför krigets centrum. Här har jag blivit tvungen att begränsa mig till informationen från internet.

2 Resultat

Krimkriget var från början om rysslands beskydd av ortodox kristna i det Osmanska riket och deras anspråk på Sofia Hagia i Istanbul, den ortodoxa kyrkans centrum. Redan år 1783 hade Katarina den stora erövrat Krimhalvön från osmanerna och sedan hade tsar Alexander I grundat svarta havsflottan. De delar av Västeuropa som var enade emot Ryssland var Storbritannien och Frankrike. Själva kriget var om vem som skulle ha makten på Balkanhalvön och i östra Medelhavet. Den som hade den makten skulle ha större delen av Europas maktbalans på sin sida. Frankrike hade innan krimkriget gjort anspråk på ”Det heliga landet” (Jerusalem) och förde en diplomatisk konflikt mot osmanerna om ett erkännande från Osmanska riket om Frankrikes suveränitet över ”Det heliga landet”.

2.1 De bortglömda striderna

Östersjön

Fårö på Gotland vilar ett 20-tal engelska örlogsmän som avled i kolera år 1854 under Krimkriget. Fårösund var under Krimkriget en örlogsbas för den brittisk-franska flottenhet som oppererade mot den ryska närvaron på Åland och senare Finland. Britter och fransmän riktade kanoner mot Bomarsunds fästning på Åland. En fästning som var tänkt att bli en imponerande fästning. En arkitektonisk maktdemonstration. Byggandet av det gigantiska fortet hade påbörjats år 1832 men efter drygt tjugo år var det endast halvfärdigt.

Helt färdigbyggt skulle det bestå av en tre kilometer lång försvarsmur. Innanför muren skulle ett huvudfäste och tolv torn rymmas. Att inta ryssarnas västligaste fäste på Åland var ett led i de allierades mål i Krimkriget; att kväva de ryska expansionsambitionerna nere på kontinenten. Fästningen var tänkt att inhysa 5000 man och 500 kanoner och en försvarsstyrka på 100 kanonbåtar. Det var strategiskt viktigt att kontrollera Åland eftersom hela Östersjön kunde behärskas med en större Örlogsbas på ön.

Slaget om Bomarsund var över redan innan det hade börjat eftersom ryssarna hade färre kanoner och 2000 soldater mot en 5 gånger större styrka. Dessutom hade britterna och fransmännen mer tekniskt utvecklade kanoner och kunde skjuta längre än kanonerna på fästningen kunde. Ryssarna hade aldrig någon chans och visste att ett nederlag stod för dörren. De allierade segrade och erbjöd att skänka Åland till Sverige men kung Oscar II avböjde i rädsla för tsar Nikolaj.

När Bomarsund hade sprängts av de allierade anfölls flera finska (dåtida ryska) kuststäder varefter flottan slutligen anlände till Sveaborg (även kallad Nordens Gibraltar för dess starka befästning) den 6 augusti 1855 och anföll den 9 augusti. Den brittisk-franska armadan med sammanlagt 88 moderna (somliga ångdrivna) fartyg utsatte fästningen Sveaborg utanför Helsingfors för ett intensivt artilleribombardemang, som visade att fästningen inte var stark nog att motstå den nya tidens kanoner och projektiler. Bombardemanget orsakade bränder och explosioner.

Kanonerna på Sveaborg var så gamla så att dom bara kunde skjuta tillbaka på kortare avstånd och kunde inte nå skeppen. Elden upphörde slutligen på morgonen nästa dag men bombardemanget ledde bara till små materiella skador trots bränder och explosioner och att skeppen sköt över 17.000 kanonkulor. De allierade kunde aldrig landstiga på Sveaborg tack vare minor i vattnet så de drog sig tillbaka och nöjde sig med att upprätta en handelsblockad med skepp som förhindrade ryssarna att få krigsmaterial via Östersjön.

En större flotta på 350 skepp skickades senare för att inta Helsingfors men innan det hann göras tog kriget slut.

Vita havet

Britterna skickade tre krigsfartyg till vita havet och där attackerade man först staden Kola nära Murmansk som bombades i 20 timmar tills staden låg i ruiner. Sedan attackerades ett fortifierat kloster med kanoner på ön Solovetsky. Efter 9 timmar av skjutande, åkte skeppen iväg tomhänta. Man fortsatte till staden Arkhangelsk där ett landsättningsförsök misslyckades.

Stilla havet /Belägringen av Petropavlovsk

Innan Krimkriget hade ryssarna härjat längs amerikanska västkusten med en mindre flotta och när kriget startade skickade Frankrike och Storbritannien en flotta på 9 skepp med 2600 man efter den ryska för att skydda sina handelsintressen i Kalifornien. Den ryska flottan som bara hade ett större krigsskepp med 66 kanoner samt två mindre med totalt 56 kanoner hittades och belägrades till havs utanför den ryska halvön Kamchatka.

Ryssarna hade ingen chans till sjöss och retirerade upp längs floden Amur där skeppen förankrades i hamninloppet till staden Petropavlovsk som försvarades av 67 kanoner.

Belägringen startade till havs 18 augusti och 24 augusti väster om Petropavlovsk landsattes 970 allierade trupper men slogs tillbaka av 360 ryska. 30 augusti 1854 började staden bombarderas med de allierades över 200 kanoner. De drog sig tillbaka och dagen efter återupptogs bombardemanget.

Den 4 september landsattes runt 700 allierade trupper som gick i bakhåll och tvingades till reträtt med 208 döda och skadade. De allierade retirerade 7e september för att planera en större attack flera månader efter och ryssarna evakuerade trupperna under vetskap att de inte kunde försvara sig mot fler anfall. Ryssarna segrade vid Petropavlovsk med ungefär 100 döda mot de allierades 500 döda och kriget tog slut innan något mer hände.

2.2 Krimkrigets påverkan på populärkulturen

Med krimkrigets inspiration skrev poeten Alfred Tennyson en dikt som han kallade ”Charge of the light brigade” som handlar om ett katastrofalt beslut under slaget vid Balaklava. En dikt som blivit en av de mest kända inom krigspoesi. Början av dikten inspirerade till Iron Maidens låt ”The trooper”.

Den kände författaren Lev Tolstoj inspirerades av Krimkriget i minst ett av sina verk. Genom sina upplevelser medans han låg i Krimkrigets skyttegravar skrev han novell följetongen ”Från Sevastopols belägring” i tre delar och för det har han kallats världens första krigskorrespondent. Senare skrev han sitt kända verk Krig och Fred som han möjligen fått inspiration av Krimkriget till men troligen mer inspiration av samhällets imperialism och nationalism.^⁷

Ett begrepp uppkom under Krimkriget efter det att journalisten William Russell bevittnat en rysk framstormning med kavalleri i slaget vid Balaklava mot brittiska ställningar. Han såg att de brittiska soldaterna i det 93e höglands regementet stått kvar trots det stora anfallshotet och därför blev de sedan kallade ”Den tunna röda linjen” eftersom britterna stod längs en linje med sina röda uniformer. Med tiden har det sedan blivit ett begrepp som sedan använts i militära termer över världen och därför blivit titel på både bok och film om slaget om Guadalcanal i andra världskriget där amerikanerna skulle hålla en tunn försvarslinje och även titel på ett album av det kanadensiska rockbandet Glass Tiger. Begreppet står för disciplin och mod att hålla en tunn försvarslinje mot en större styrka.

Krimkriget har påverkat åtminstone tre olika personer till det som lever kvar än idag i populärkulturen.

2.3 Tekniska innovationer i Krimkriget

På de allierades sida användes telegrafen som en stor fördel i kriget. Ryssarna hade ingen telegraf utan bara vanliga kurirer. Det ryssarna hade till sin fördel var en uppfinning av svensken Immanuel Nobel (Alfred Nobels far) som 1838 hade flyttat till Ryssland och försökt sälja sina uppfinningar. Tsar Nikolaj I blev intresserad av hans explosiva uppfinning undervattensminan som tsaren senare kunde använda i finska fjärden för att hindra en allierad landsättning på Sveaborg.

I slagen på Krimhalvön hade allierade styrkor stor fördel av minié kulor som gjorde större skada och räfflade gevärspipor som ökade räckvidden på infanteristernas gevär. T.ex. stoppades den ryska anstormningen med kavalleri vid Balaklava delvis av brittiska infanterister som kunde skjuta på så långt håll så att kavalleriet inte hann fram innan det tagit för stor skada. Ångbåtar som användes av fransmän och britter gjorde de allierade överlägsna ryssarnas flottor.

2.4 Krimkrigets påverkan på det Osmanska riket

Osmanska riket utvecklade aldrig någon betydande industri genom de territorier som riket kontrollerade trots dess stora naturresurser. Det fanns inga universitet eller tekniska utbildningar på skolor som kunde undervisa varken baskunskaper eller teoretisk kunskap för en industriel revolution och en modern ekonomi. Banker utvecklades inte på grund av det musliska förbudet mot sådant intresse för det ansågs kristet och alla osmanska sultaner var konservativa. Turkiska vapen och skepp och järnvägar köptes av Frankrike, olika tyska riken och Storbritannien som alla köpslog med varann om den lukrativa handeln i de osmanska områdena. När järnvägarna byggdes var det inte för landets bästa utan enbart för att nå fram till hamnar och gagna handel. Osmanska riket producerade inte mycket som kunde betala för det som köptes eftersom deras ekonomi fortfarande hade en medeltida struktur med agrikultur och samhället var fortfarande ett feodalsamhälle. Till slut gick riket i bankrutt och dess ledare tvingades till ogynnsamma avtal med de europeiska stormakterna. Riket utnyttjades av stormakterna och kallades av tsar Nikolaj I ”Europas sjuke man”.

Osmanska riket var finansiellt sett inte i en position att föra krig I ett sånt storskaligt krig som Krimkriget utan blev tvungna att ta lån av sina allierade. Det första utländska lånet togs 1854 och trots att osmanerna vann på slagfältet med sina allierade blev lånetagandet en ond cirkel som slutligen ledde till en ekonomisk kollaps.

3 Diskussion och slutsatser

Krimkriget handlade mycket om det Osmanska rikets sönderfall. På medeltiden i Europa var den osmanska staten stark och kunde upprätthålla kontroll över sitt rike i alla områden som kontrollerades. Människorna i Europa var rädda för osmanerna. Detta ledde i sin tur senare till att allianser bildades mellan Spanien och Venedig för att besegra osmanerna i medelhavet och senare en allians mellan Österrike, Hapsburgska riket och Polen som allierade sig mot det muslimska hotet när Wien låg under belägring av det Osmanska riket. Osmanska riket stötte på ytterligare hinder efter sina nederlag på slagfältet såsom den växande kraften av nationalism och den industriella ekonomin och inre motsättningar och i central asien stötte osmanerna på Ryssland. Korruption försvagade den viktiga delen av militären där elitsoldater av konverterade kristna slavar s.k. Janitsjarer tog emot mutor från lokalbefolkning av samma etniska ursprung samt mycket annat.

Samarbetet som osmanerna hade med sina allierade i Krimkriget var aldrig villkorslöst. Storbritannien tvingade osmanerna att ge de kristna ”speciella rättigheter” som ett villkor för samarbete.

Osmanska samhället var isolerat och mer eller mindre fruset I tiden. Det som var innovativt på 1300 talet var reaktionärt och inneffektivt på 1700-1800 talen. Riket stod helt enkelt still, medans övriga Europa utvecklades. Det fanns ingen språkundervisning i riket heller och alla talade inte samma språk.

Freden i Paris gjorde att Ryssland ändå fick som de ville till slut till viss del. Även om OR befann sig på den segrande sidan blev dem de stora förlorarna. Även om Ryssland förlorade slagen blev inte själva kriget någon större förlust eftersom Ryssland förlorade inga områden förutom Åland och de kristna på Balkan som ryssarna satt under sitt beskydd i Moldavien och Valakiet fick självständighet och två nya nationalstater bildades.

Det sades aldrig högt men det fanns troligen ett gemensamt intresse i Osmanska rikets försvagande bland de kristna länderna. Ryssland fick inte bli för starkt och en invasion av OR hade rubbat maktbalansen i Europa. För sina egna intressen av maktbalansen valde stormakterna att stötta OR och inte för att beskydda rikets befolkning.

Kriget i Östersjön hade en stor betydelse för Krimkriget. Utan Nobels sjöminor hade allierade kunnat landsätta i Finland men istället fördröjdes en landsättning tills det var försent. Tsar Nikolaj dog 1855 men hade han inte dött hade förmodligen kriget fortsatt. Istället kom Alexander II till makten och han var mer fredsinriktad och valde att avsluta kriget. Om tsaren inte hade dött hade Sverige fått sin chans att gå med på de allierades sida.

Källförteckning

Den tunna röda linjen

http://da.wikipedia.org/wiki/Den_tynde_røde_linje_(1854)

http://www.aboutscotland.co.uk/argylls/93bala.html

Krimkriget på Åland

https://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/nar-krimkriget-kom-till-aland/

Osmanska rikets uppgång och förfall

http://www.mideastweb.org/Middle-East-Encyclopedia/ottoman.htm

Tennysons ”Charge of the light brigade”

C. Woodham-Smith, Lätta brigaden (svensk översättning 1955).

Belägringen av Petropavlovsk

https://military.wikia.org/wiki/Siege_of_Petropavlovsk