Initialt styrdes Rom som ett kungadöme, eller monarki, men mot slutet av 500-talet f.v.t. omvandlades Rom till republik. Under Republikens tid styrdes Rom av två folkvalda konsuler som i sin tur styrde Senaten. Det fanns även en folkvald församling, som inte hade någon reell makt . Knytpunkten i Republiken Rom var huvudstaden Rom som lagom till antiken var en stad med en population om ca en miljon under Republikens tid. Republiken var en fullt fungerande demokrati. Dock styrdes Senaten, och i förlängningen Republiken/den unga demokratin av de förmögna. Därtill styrdes Republiken av en extensiv byråkrati, med uppsatta ämbetsmän. Rom låg i tre krig med feniciernas handelsstad Kartago., åren 264 f.v.t. till och med 146 f.v.t., och som segrare kom Rom att bli en stormakt. Som stormakt infogades att fler områden runt Medelhavet i Romarriket. Under en lång tid av oro och inbördeskrig, så förde många fältherrar väpnade konflikter av olika slag, som samtliga handlade om makt. Under 40-talet f.v.t. så var det en fältherre, Julius Caesar, som med armén och folket på sin sida framgångsrikt blev diktator på livstid. Det var nämligen som så att Senaten utsåg en diktator för en begränsad tid, och detta med Julius Caesar blev helt enkelt för magstarkt och ett par senatorer gaddade sig samman och tog helt sonika död på Caesar, i syfte att bevara Republiken. Resultatet av det efterföljande inbördeskriget var att Ceasars adoptivson Augustus utsågs till Roms förste kejsare. Kejsar Augustus säkrade först kontrollen av den romerska armén och stärkte därefter centralstyret i Romarriket. Under 500 år rådde Kejsardöme i Romarriket, till 476 e.v.t. då den siste västromerske Kejsaren avlägsnades från makten. Efter att Romarriket nått störst utbredning år 117 e.v.t. under Kejsar Trianus siste år, så började väldet så sakteliga krympa tills den siste Kejsaren avsattes år 476 e.v.t., vilket redan omnämnts.
Förutom politik och nya erövringar så var romarna bra på att bygga akvedukter, broar, och vägar. Just vägarna kom att bidra till de folkströmmar som resulterade i Roms söndring och fall. Många europetiska städer som finns idag lade romarna grunden till.
Men varifrån kom Romarriket ifrån allra första början? Jo, i tidernas begynnelse famnms ett folk som hette etruskerna och dessa hade full dominans i dagens mellersta delar av Italien. Etruskerna skiljde sig i språk och kultur från dem italienska halvön. De folk som romarna tillhörde, de italiska folken, kunde inte mäta sig med etruskerna och grekerna. År 753 f.v.t. lades grundstenen till det som skulle komma att bli staden Rom, huvudstaden i det framtida Romarriket. De sista kungarna i Rom, innan tidigare nämnda Republiken, var etrusker. Det allra äldsta Rom var ett mycket anspråkslöst jordbrukssamhälle. Men i och med den växelverkan spm skedde mellan dem tidiga romarna och etruskerna, så kom Romarriket att influeras kulturellt av etruskerna. De etruskiska kungarna som romarna hade agerade även överbefälhavare, överstepräst, och domare. Vid denna tid var Rom ständigt i luven med grannländerna. I och med detta så utvecklade romarna de kända legionerna. Samhället i Rom kunde , mycket grovhugget, indelas i tre klasser: patricier, plebejer, och klienter. Patricierna var riktigt förmögna och ägde stora arealer jordbruksmark och initialt hade dessa patricier ensamrätt till allmänna ämbeten, medan plebejerna var fattiga hantverkare och handelsmän. Sedan fanns en till klass, den tredje, och det var ovan nämnda klienter. Klienterna var i direkt beroendeställning till patricierna. Slavarna i Rom behandlades väl. Men en viktig institution i Romarriket, som klarade sig hela vägen genom kungadöme, Republik, och ända fram till Kejsardömets slut, och denna hette Senaten. I början var inte Senaten så mäktig, och spelade ingen viktigt funktion, men med tiden kunde inga beslut fattas utan att Senaten konsulterades. Under 200 år rådde stridigheter mellan patricier och plebejer, och detta hade sin grund i att patricierna hade majoritet i Folkförsamlingen, men med tiden fick plebejerna mer att säga till om. Det dröjde till 445 f.v.t. innan äktenskap mellan patricier och plebejer ens blev lagligt. Lagarna var till en början muntliga, men kom med tiden att skrivas ner skriftligt och där återfanns även romarnas rättigheter nedskrivna svart på vitt. Plebejerna fick allt mer makt och på 300-talet f.v.t. var det möjligt för dessa att bli både konsuler och ledamöter i Senaten.
Men hur blev Rom en stormakt att räkna med? Jo, på 200-talet f.v.t. var Rom starkt nog att ha sammanbundit hela Italien, utom Sicilien, och var ändå inte starkt nog att agera stormakt. Det fanns hinder – Kartago, som i början var en fenicisk koloni, men som sedan kom att kontrollera stora delar av Nordafrika, Spanien, och Sicilien. På grund av motsatta intressen på Sicilien så uppstod naturligtvis krig mellan Rom och Kartago, De Puniska Krigen, och efter dessa tre krig var Kartago helt utplånat och Rom dominerade hela Medelhavet. Hur förlöpte då dessa krig? Jo, år 256 f.v.t. rådde Rom och hade besegrat Kartago till havs och landsatt trupper i Afrika. Detta var det första Puniska kriget. Efter strider kunde Rom år 242 f.v.t. vinna en avgörande seger mot Kartago. Men, så kom det andra Puniska kriget med Hannibal som gick mycket dåligt för romarna, som dock vann. År 207 f.v.t. besegrades Hannibals bror Hastrudal. Detta andra Puniska krig fick som konsekvens att Rom därmed kontrollerade västra Medelhavet . Därefter fokuserade Rom mot Öst där Makedonien varit allierad med Kartago men dragit sig ur i tid. Kung Filip V av Makedonien kunde dock inte hålla fingrarna borta från kakburken utan försökte erövra några självständiga grekiska stadsstater, vilka bad Rom om hjälp vilken då kom till undsättning, med resultatet att så småningom Makedonien och stadsstaterna kom att utgöra en grekisk provins i Rom. År 149 f.v.t. inledde det Tredje Puniska Kriget vilket resulterade i att Kartago belägrades i 3 (tre) år och jämnades med marken och de få överlevande såldes som slavar. Landområdet blev provinsen Africa, alltså en del av Romarriket.
Krigen och interaktionerna med den grekiska kulturen resulterade i att Rom gick från primitiv bondestad till att blomstra kulturellt. Dock fick latinet stor konkurrens i början från grekiskan. Men på 200-talet f.v.t. började latinet vinn terräng, i bildlig mening, och latinsk litteratur av Naevius som utgjorde det fundament det romerska dramat behövde för att utvecklas, och Naevius skrev även om Det Första Puniska Kriget. Författaren Ennius skrev ett epos om Roms historia. Romarna stal även grekisk konst och förde det till Rom. Detta fick som konsekvens att grekiska konstnärer, författare, och filosofer slog rot i Rom.
På 100-talet f.v.t. så började Rom byggas om och det uppfördes torg, saluhallar, broar, och akvedukter, som är en typ av vattenledningar, uppfördes. Valvbyggnadskonsten genomgick en tydlig utveckling och äkta valv byggdes. Vi kan idag se ruinerna av det gamla Rom i staden Rom, exempelvis Forum Romanum (det romerska torget), Colosseum, Circus Maximus, Capitoliums triumfbågar, m.m., och än idag firar vi även Saturnalia som i vårt land döps om till Jul efter en högtid vildarna hade i Norden under namnet Midvinterblot, som råkar sammanfalla med samma tid på året. Efter att Rom blomstrat kom det att brytas samman på grund av folkvandringar längst det vägnät romarna låtit konstruera och ”alla vägar bär till Rom”. Invasioner av bland annat vandaler, visigoter, goter, barbarer, m.m., gjorde sitt bidrag till att bli slutet för Västrom och i Öst fanns Östrom med Konstantinopel som huvudstad. Sedan kom diverse folkslag och invaderade Östrom, och när man väl intog Konstantinopel intagits så grundades det Ottomanska väldet.
